Jeanette Milde_ko_i_skutt

 

 

 

 

Följ med till min BLOGG. Nedan: några artiklar från när jag hade bloggen här på hemsidan.
        

 

                                                                                 

 

Hur gick det med kängorna?

Kängorna var ingådda, benen i trim, mygghattar och mygg roll-on medhavda, regnställ yes! och fickorna fullproppade med nötter, russin och choklad som skulle räcka till en vandring sträckan månen och tillbaka. Men vissa saker rår man inte på här i livet. Naturens krafter tar över.jeanette-mildevandring3regnNär regnet började uppskattade jag det. Jag var varm av vandring i regnbyxor. Fukten i pannan hade börjat rinna sakta nedför kinden. Regnet kändes som en härlig, lätt dusch som kom i rättan tid. Fem timmar senare gick jag ännu i duschen. Kläderna var tunga. De var blöta in i minsta beståndsdel. När vi närmade oss Kebnekaises fjällstation kändes mina ben något osäkra. Jag gick bredbent. Det var underbart att vara framme och att vi var framme före sonen skulle landa i helikoptern. Jag satte mig att invänta honom där någon sagt att landningen skulle ske. Bra! För jag skulle inte kunna gå en jeanette-mildevandring7blastmeter till efter det att jag satt mig ner. Trodde jag! Det visade sig dessvärre att helikoptern hade landningsplaner i ett annat universum. Jag fick väcka liv i min döda lekamen och gallopera längs stenig stig för att hinna stå redo med kameran. Det gick det med. Men när vi kom in på vårt rum rullade jag ihop till en liten boll. Frös. Helt slut och det var behagligt.jeanette-mildevandring5noah

Dagen efter var tänkt för vår toppbestigning av Kebnekaise. Så blev det inte. Dagen bjöd istället på 77 mm regn i storm. Det var en besvikelse, men vi tog en annan riktning på vår vandring. Och vandring i ösregn och storm är absolut inte helt negativt utan intressant på sitt egna lilla vis. Och jag menar det! Jag hade en röd regnponcho som styrdes av vinden. Ibland fick jag huka mig för att inte tvingas gå baklänges, ibland jeanette-mildevandring6trollsjontog vinden tag i mitt röda segel och tvingade mig att springa framåt. Och ibland blev allt rött. Det var när ponchon blåste upp över mitt huvud och jag trodde att nu lyfter jag och får se allt från ovan. Busväder i sin rätta bemärkelse. Jag blev glad!

Pengarna som vi sparade in på toppguiderna gottade vi oss åt i topprestaurangen istället.

Efter Kebnekaise väntade Abisko. Trollsjön blev en vandring. Jag hade oroat mig för hur min son skulle klara det, men han vandrade dubbelt så mycket som oss. Sprang kors och tvärs och upp och ned på stenar och berg. Hälsade på renar. Fann nya gångstilar vid bäckar. Vi utlovade honom ett stilpris. Det blev en egen kniv på Vildmarksbutiken i Kiruna. Han var mäkta stolt.

Jag har aldrig drömt om att vandra, men nu kommer jag att drömma. Det är en njutning som jag har svårt att sätta ord på. Det tysta landskapet, dricka ur bäckar, de mäktiga bergen, alla sköna färger och stillheten. Matsäck har väl aldrig smakat så gott. Jag trodde vi skulle slåss med mygg, men tack vare regn och låg temperatur så sparade vi in på de striderna. Vi var sju som vandrade tillsammans och det var trivsamt. Roligt att göra något riktigt med mina systrar. Men jag hade kunnat vandra själv också. Det är något speciellt med att vara själv i ett stort landskap. Ibland kom jag på efterkälken med flit.

Hur gick det då med mina Lundhagskängor? Jo, de blev brukade med glädje och njutning. De trivdes med den steniga vandringen. Orsakade inga skoskav. De ändrade bara sitt utseende en aning.

jeanette-mildevandring4vy

jeanette-mildelortiga-kangor

jeanette-mildevandring1