Jeanette Milde_ko_i_skutt

 

 

 

 

Följ med till min BLOGG. Nedan: några artiklar från när jag hade bloggen här på hemsidan.
        

 

                                                                                 

 

Gudrun Grå

– Hej Gudrun! Hur kom det sig att du satt i hela sju år uppe på ett skåp?

– Jag var trött. Och ingen stol var ledig.

– Men sju år! Vad gjorde du hela tiden?

– Ingenting.

– Nähä! Tror du det är fler än du som suttit på ett skåp så länge?

– Ja! Det blir alltmer vanligt. En del sätter sig inuti skåpet. Många har inget tillgängligt skåp eller är för trötta för att komma upp på skåpet. De kanske lägger sig i en vanlig säng. Eller på golvet.

– Tack vare din blogg fick jag höra om fenomenet. Hur kom det sig att du började blogga? Hade du med dig en dator upp på skåpet?

– Nä, men en dag var det någon som stack upp den där. Jag tror det var för att inte hunden skulle gå in på spelsajter. Hur som helst låg den där. Jag tittade på den ibland. Troligtvis glömdes den bort. Den bara var där alldeles ensam. Precis som jag. Efter några dagar började jag trycka på knapparna och med mycket tid hinner man trycka på många knappar. Jag blev en utforskare. Lärde mig ett och annat. Lite maniskt nästan. Och som ett crescendo upptäckte jag att jag kunde prata med yttervärlden genom apparaten. Då vaknade tankarna om att ta mig ned från skåpet och starta ett liv igen där ute bland människorna. Jag började med  en blogg. Och vänner, facebookvänner, peppade mig på facebook till att ta mig ned. Tack!

– Och ner kom du även om du inte precis rutschade ned. Om det och mycket annat i ditt nya liv kan man läsa om på din blogg: www.gudrungra.blogspot.com Vad har du för framtidsplaner?

– Följ min blogg så får du se! Men jag har idéer. Och jag får idéer av vänner! I fredags fick jag en som riktigt sprittade till i magen.

– Jag tror jag har anledning att komma tillbaka till dig i min blogg. Vad skulle du vilja säga till läsarna avslutningsvis?

– Det är gott att leva! Man behöver inte så mycket. Men man behöver någon. Någon behöver dig. Vi behöver varandra.

– Och det här videoklippet nedan, är det något du vill säga om det?

– Ja, jag satt och åt samtidigt som jag lyssnade på ’’Call your girlfriend’’ med artisten Robyn. Fin flicka! Fin takt! Jag trummade takten med några matburkar. Spontant satt jag på datorns filmkamera och lade ut klippet på Youtube. Resten är historia. Jag inspirerade några unga tjejer, Erato, som började slå med kesoburkar medan de sjöng. Fina tjejer! Det är det jag menar, man ger och tar så växer vi alla.

– Jag tror vi bjuder på deras video också längst ned. Tack Gudrun för att du tog dig tid! Vi hörs igen.

MYCKET HEMLIGT!

Kan Gudrun Gra kan du